Magnus Blomqvist är mannen bakom The Maloik Rock Blog som han startat tillsammans med Peter Johansson och Ulf Romedahl. Magnus och jag har snackat mycket musik och utbytt information sedan 2018. Det var därför till min stora glädje när han accepterade att vara gästkrönikör på rockintervju.se. Hans krönika har dessutom ett viktigt budskap. Läs och begrunda!

Sitter och kikar runt på Ginza för att förbeställa en hel hög med album. 2019 var helt otrolig men frågan är om inte 2020 ändå knäpper den på näsan. Smak är ju alltid personlig men för egen del inväntar inköp av H.E.A.T, Confess, The Night Flight Orchestra, Ozzy Osbourne, Reach, Gathering of Kings, Wildness och Stagman för att bara nämna några album som kommer under året. Säkert kan du både fylla på eller skapa en egen liknande lista för vad just du längtar efter under året.



Att jag nämner just Ginza beror på att jag är uppväxt knappt 20 minuters bilväg därifrån. Varje månad under tonårstiden var högtidstunden alltid den dagen månadens Ginza katalog dök upp i brevlådan. Det är säkert svårt att förstå för dagens ungdom men för oss som inte hade Internet när vi växte upp så var just denna katalog tillsammans med tidningen OKEJ den enda informationskälla vi hade när det kom till nya kommande album.

Och som vi dyrkade den! Timmar satt man själv eller tillsammans med kompisar och diskuterade. Kryssade för eller fyllde i beställningsblanketten längst bak. Naturligtvis hade man inte råd att köpa allt man ville som tonåring. Men det gjorde ingenting för det var just planerandet och diskuterandet som var det viktiga. Det var lite långt för att ta cykeln eller mopeden. Istället samlade vi ihop till en full bil med hugade spekulanter sedan fick valfri ledig förälder ställa upp och köra oss bort till vårt heliga Mecka. Pengar och varor bytte ägare och sedan följde månader av diskussioner i kompisgänget gällande vilket album som var bäst eller häftigast. För er som är uppväxta i Sveriges städer kan jag tänka mig att liknande historier utspelade sig på alla de klassiska skivaffärerna och skolor runtom i vårt avlånga land.

Varför minns jag nu helt plötsligt tillbaka till dessa barndomsminnen? Jo för jag läste nyligen i någon tidning någonstans att Spotify gjort allmänt bokslut. För de tre i högsta ledningen betalades ut närmare en halv miljard i löner. En halv miljard. Smaka på den. Jag har ingenting emot teknikens utveckling eller driftiga unga män men summan fick mig verkligen att haja till. Särskilt som vi ofta pratar med människorna bakom musiken och det är inte många som har råd att leva på sin konst. Ska det verkligen vara så här egentligen? Finns det egentligen något annat sätt att fördela kakan? Nja är kanske det rätta svaret. Åt våra stora digitala plattformar är nog inte mycket att göra. Men! Det finns som tur andra vägar.

Och det är här vi vänder tillbaka till åttio och nittiotalets pojkrum än en gång. Ungdomen i dag må vara förlorad men vi som var med i den analoga verkligheten har så smått börjat vrida tillbaka klockan igen. I dag har i stort sett alla mina vänner återigen en vinylspelare hemma i vardagsrummet. Skivmässor har börjat bli så populära att de fått börjas hållas i allt större lokaler. Ändå ringlar det långa köer utanför. Stolt visas CD samlingar upp i människors flöden på Facebook. Det är på ren svenska skitfräckt att se hur konserter säljs ut på rekordfart och hur folk faktiskt unnar sig en t-shirt trots att man redan lagt en större förmögenhet på att ta sig till plats.

Så fortsätt använda de digitala plattformarna. Det går ju faktiskt att betala för musiken även där på olika sätt. Men fortsätt också att köpa albumen. Även fast det är så mycket enklare att bara trycka på den gröna ikonen i telefonen. Köp ett par bra hörlurar och du kan lyssna trots barn som leker eller partner som hellre vill se det senaste från Netflix. Och gå på konserterna, handla massor av merch eller ställ dig i kön till närmaste skivmässa. För att stödja artisterna och grupperna du älskar. Det här är så viktigt! Men det är ju även för att göra dig själv glad. Det är ju faktiskt så att ett Sms med texten “Ditt paket har kommit” fortfarande 25 år senare gör mig precis lika glad som när man gick hem med kassen från Ginza i handen. Att hålla i den där vinylen, läsa bookleten från sida till sida. Lyssna med hörlurar. Det är verkligen en känsla som inget annat slår! Så ut och handla. Och visa stolt upp för andra på sociala medier att du faktiskt bryr dig. Tack för hjälpen!