![\"\"](\"https:\/\/www.rockintervju.se\/wp-content\/uploads\/2019\/12\/TroubleOriginal.jpg\")
<\/div>Ser jag sedan till bandet Whitesnake kan jag vid en f\u00f6rsta anblick konstatera att vilka gitarrister som funnits i bandet och hur det har p\u00e5verkat soundet. Tittar jag sedan \u00e4nnu ett steg till skulle jag nog s\u00e4ga att valet av trummis ocks\u00e5 varit viktig. Med bytet fr\u00e5n Ian Paice till Cozy Powell blev det en mer h\u00e5rtsl\u00e5ende trummis vilket Coverdale har haft f\u00f6rk\u00e4rlek till n\u00e4r han v\u00e4l valde att stiga l\u00e4ngre och l\u00e4ngre ifr\u00e5n bluessoundet. Men denna lilla kr\u00f6nika kommer att fokusera p\u00e5 hur kombinationen av gitarrister har g\u00e5tt ifr\u00e5n blues till metal.
Inledningsvis var det t\u00e4nkt att Whitesnake endast skulle inneh\u00e5lla en gitarrist, Coverdale var inte s\u00e4ker p\u00e5 att det fanns budget f\u00f6r tv\u00e5 gitarrister men n\u00e4r ,av en h\u00e4ndelse, Coverdale springer p\u00e5 Bernie Marsden och han sj\u00e4lv erbjuder sig att komma till replokalen och jamma blir beslutet ganska snart att k\u00f6ra p\u00e5 tv\u00e5 gitarrister. Bluesen fanns redan i bandet med Micky Moody som med sin slidegitarr och s\u00e4tt att spela \u00e4r den som f\u00f6rst och fr\u00e4mst k\u00e4nnetecknar bluesen. Marsden tillf\u00f6r rock\/h\u00e5rdrock vilket kommer bli mer och mer det som tar \u00f6ver bandet i takt med stigande popularitet.
![\"\"](\"https:\/\/www.rockintervju.se\/wp-content\/uploads\/2019\/12\/ComeAnGetIt.jpg\")
<\/div>Bluesen finns kvar i bandet 1983 under inspelningen av Slide It In d\u00e4r Moody fortfarande spelar. Resten av materialet har en mer tidsenligt h\u00e5rdrocksound d\u00e5 Mel Galley som ersatt Bernie Marsden \u00e4r en h\u00e5rdare gitarrist och har minst lika stort inflytande \u00f6ver det nya materialet som Marsden haft. Kombon Galley\/Moody blir deifinitivt ett steg \u00e5t det h\u00e5rdare h\u00e5llet \u00e4ven om bluesen fortfarande klamrar sig kvar genom Micky Moody.
![\"\"](\"https:\/\/www.rockintervju.se\/wp-content\/uploads\/2019\/12\/220px-Slide_It_In.jpg\")
<\/div>Det \u00e4r som bekant ocks\u00e5 med Slide It In som f\u00f6rsta framg\u00e5ngarna i USA kommer om \u00e4n ganska blygsamt till en b\u00f6rjan. N\u00e4r John Sykes sedan ers\u00e4tter Micky Moody \u00e4r det sista blueselementet borta, vi skulle inte se och h\u00f6ra n\u00e5gon hantera slidegitarr igen f\u00f6rr\u00e4n 1994 d\u00e5 Warren DeMartini lite f\u00f6rsynt spelar slide p\u00e5 en dobro n\u00e4r de framf\u00f6r Slow an Easy.
![\"\"](\"https:\/\/www.rockintervju.se\/wp-content\/uploads\/2019\/12\/Whitesnake-White-Night-In-Russia.jpg\")
<\/div>John Sykes \u00e4r sedan den enda gitarristen i Whitesnakes historia som ensam spelat live som d\u00e5 tanken var ifr\u00e5n b\u00f6rjan.Inf\u00f6r kommande platta blir Sykes inflytande och l\u00e5tskrivande avg\u00f6rande f\u00f6r bandets framtid oavsett vad man tycker om utvecklingen. H\u00e5rdrock!
![\"\"](\"https:\/\/www.rockintervju.se\/wp-content\/uploads\/2019\/12\/Whitesnake_album.jpg\")
<\/div>Det \u00e4r vad som kommer att levereras h\u00e4refter. Stor produktion distade gitarrer precis som det skulle l\u00e5ta p\u00e5 denna tiden och samtidigt lyckas man med att skriva en hel dr\u00f6s l\u00e5tar som skulle spelas \u00f6verallt. Nyinspelningen av Here I Go Again blir ju ocks\u00e5 den st\u00f6rsta l\u00e5ten n\u00e5gonsin i Sykes version…med en liten passus…Sykes spelar inte solot p\u00e5 l\u00e5ten. Det g\u00f6r Adrian Vandenberg p\u00e5 album versionen (Dan Huff p\u00e5 radio mixen. Sykes \u00e5kte allts\u00e5 ut innan mest framg\u00e5ngsrika plattan skulle sl\u00e4ppas men soundet hade han redan satt. Adrian Vandenberg och Vivian Campbell fick f\u00f6rvalta soundet \u00f6ver turn\u00e9n, det var allts\u00e5 h\u00e5rdrock hela v\u00e4gen fram till intr\u00e4det av Steve Vai som kanske var den mest omtalade gitarristen just d\u00e5. Det var ocks\u00e5 Vai som ihop med Vandenberg st\u00e5r f\u00f6r det h\u00e5rdaste Whitesnake. Vai utvecklade soundet l\u00e5ngt ifr\u00e5n det som var b\u00f6rjan av Whitesnake. Sj\u00e4lv tyckte jag nog att det blev lite v\u00e4l bra. Men det \u00e4r egentligen inte Vai som \u00e4r det st\u00f6rsta problemet utan det \u00e4r kombon Coverdale\/Vandenberg som skrev alla l\u00e5tarna det \u00e4r helt enkelt inte lika bra som f\u00f6reg\u00e5ngaren samtiddigt som Vais spelstil ger en metal touch p\u00e5 riktigt till bandet.
![\"\"](\"https:\/\/www.rockintervju.se\/wp-content\/uploads\/2019\/12\/slipofthe-tounge.jpg\")
<\/div>De hade nog kallats Hair Metal redan p\u00e5 f\u00f6reg\u00e5ngaren, sj\u00e4lv tycker jag att det \u00e4r f\u00f6rst med Slip of the Tounge som \u00e4r Whitesnake l\u00e5ter metal. Upplagorna efter Slip of the Tounge har tagit n\u00e5gra steg tillbaka f\u00f6r att nu 2019 \u00e5terkomma till sitt tuffaste sound sedan den tiden. Vai’s spelstil kan nog utg\u00f6ra den definitiva metalupplevelsen du kan f\u00e5 med Whitesnake \u00e4ven om dagens kombo med Hoekstra och Beach l\u00e5ter n\u00e4stan lika metallisk.
Oavsett om kombinationen av gitarrister, efter Coverdales utflykt med Jimmy Page, har hetat DeMartini\/Vandenberg ( live 1994 ), Vandenberg\/Farris ( live 1998 ) eller Aldrich\/Beach blir det aldrig mer blues och inte heller fullt ut metal. Whitesnakes melodi 2019 \u00e4r helt enkelt h\u00e5rdrock som fortfarande \u00e4r det b\u00e4sta bandet genom alla tider…ja om ni fr\u00e5gar mig allts\u00e5.
![\"\"](\"https:\/\/www.rockintervju.se\/wp-content\/uploads\/2019\/12\/forevermore.jpg\")
<\/div><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Hur Whitesnake v\u00e4xte fr\u00e5n ett bluesrockband till ett hair metal p\u00e5 10 \u00e5r beskrivs b\u00e4st i vad David Coverdales kommersiella ambitioner handlade om. Vilket ocks\u00e5 blir tydligt i hur bandet bytte medlemmar.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":610,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[27,1],"tags":[26,33,25],"yoast_head":"\n