Foto: Kitty Lingmerth
1990 släppte Sven Zetterberg sin första skiva ihop med Chicago Express “The Blue Solution”, en skiva som fick mig att jubla direkt med sin blandning av blues och soul. När jag nu hör Ida Bang & The Blue Tears och senaste skivan Good To Me får jag samma vibbar även om skivan är mer utav en växare som jag idag inte kan sluta lyssna på.
Om jag säger att första fullängdaren Possibilities är något mer bluesig och Good to Me har än mer soulinfluenser känns det som en rättvis beskrivning?
Ja, det skulle jag kunna säga stämmer. Det är tre år emellan albumen och på den tiden hinner man ju förändras en del. Vi har slutat identifiera oss med en särskild genre och velat skriva musik mer utan regler. Vad det blev är fritt för andra att tolka! Men vi kommer alltid ha en fot i bluesen och röra oss i americana-träsket på något sätt.
Hur har tankarna gått när ni gjorde klart materialet till Good to Me?
Vi hade satt ett rätt tidigt men ändå rimligt datum för att gå in i studion. Men vi jobbar väldigt bra under tidspress! Så vi var helt enkelt tvungna att säga ja till alla idéer för att hinna få klart allting, vilket gjorde att vi hamnade i ett grymt kreativt flow.
Tittar jag på låtcredits och vem som står som låtskrivare står det Ida Bang and The Blue Tears. Hur går er låtskrivarprocess till?
Oftast har någon kommit med en liten idé, kanske ett riff eller en ackordgång, som vi sedan jammar på tillsammans i replokalen. När vi känner att vi har hittat ett stuk har jag gått hem och skrivit text och melodi, ibland med hjälp av de andra. Sedan arrangerar vi klart allting tillsammans i replokalen. Två av låtarna på albumet, Good to me och Don’t you worry, skrev jag dock tillsammans med den fantastiska låtskrivaren och artisten Christoffer Skoug.
Ida din röst skulle jag säga vara både behaglig och vacker där min känsla är att den passar den souliga bluesen bäst. Vilka är dina förebilder?
Tack, det var fina ord! Bonnie Raitt är min stora husgud, men de senaste åren har jag lyssnat mycket på t ex Alabama Shakes, Madison Cunningham, Lake Street Dive och Hozier. Jag tycker att de allihopa har gjort någonting nytt och eget av den gamla roots-traditionen. Jag kallar det “modern retro”, haha!
Foto: Josefin Stacey
Det blir en hel del spelningar på regelbunden basis men inga långa turnéer. Hur funkar det för er med bokningar, vem sköter det?
Vi hade lite hjälp tidigare men numera är vi independent och sköter allting själva. Skulle vi hitta ett bokningsbolag som vi gillar så vore det ännu bättre, för helst vill vi såklart fokusera på det kreativa mer än det administrativa.
Ni fick representera Sverige i European Blues Challange för ett par år sedan. Hur var den upplevelsen och vad tog ni med er ifrån det tillfället?
Det var jättekul att få träffa så mycket människor från hela det europeiska blues-communityt, fullt av eldsjälar och lojala fans! Vårt framförande gav verkligen ringar på vattnet i flera år så att vi har fått spela mycket mer runt om i Europa. Men jag tror inte att vi kommer tävla i musik i första taget igen.
Ni är klara för Åmåls Bluesfestival. Förklara för den oinvigda betydelsen för denna typ av festival?
Jag tror att det är Sveriges största bluesfestival. Det känns i alla fall som att alla är där, hela bluesfamiljen, haha. Vi är så tacksamma för att de gav oss en möjlighet att spela där redan 2014 när bandet bara hade funnits i ett år. Åmål har alltid stöttat och satsat på unga som visar ett intresse för bluesmusik och det är helt rätt sätt för att låta genren leva vidare! Hade vi inte sex spelningar på fem dagar eller något sådant? Det är i alla fall ett underbart minne och säkerligen ett stort startskott för bandet!
Vad står på raidern inför ett gig?
Inget märkvärdigt. Vatten, handdukar och lite snacks och sånt. Jag kan dock inte dricka något med kolsyra innan gig för då rapar jag i micken…
Har ni nått speciellt turnéminne ni kan dela med er av?
Förra året fick vi följa med Lake Street Dive som förband på deras Europaturné. Det var en helt underbar upplevelse! Att få stå på scen före mina idoler flera dagar i rad, framför deras publik som gav oss stående ovationer, med vetskapen om att jag har styrt upp allt det här helt själv efter att från början inte ens ha vetat om jag mailade rätt person om att vi fanns. Det är ett otroligt stolt och lyckligt minne!
Nu är det ju prekärt läge för artister i och med coronaviruset sprids. Hur ser det ut med spelningar under våren?
Vi har faktiskt en väldig tur att det här bröt ut just nu då vi har en spelfri period och jobbar med andra delar än just turnerandet. Nästa gig är först i sommar. Men vi blir påverkade av inställda planer i andra projekt bandmedlemmarna har. Det är riktigt kusligt hur snabbt viruset sprider sig och vi tar det på fullaste allvar, men det är hemskt hur hårt kulturarbetare och andra branscher drabbas.
Och med tanke på just inställda spelningar kan man ju tänka att det ofrivilligt blivit tillfälle att skriva nya låtar. Kan det bli tal om nytt album redan 2020 trots att ert förra kom 2019?
Jo men vi hade redan börjat nosa på nytt material, men om det blir ett album eller något annat och när det kommer ut är för tidigt att svara på. Vi hoppas att Good to me kan vara aktuellt ett tag till! Men att saker är på gång kan jag lova…
Måste fråga om Ladies got the Blues också. Detta kollektiv som hyllar kvinnliga bluespionjärer. Hur fick du den idén?
Jag fick idén till Ladies got the blues för några år sedan efter att plötsligt ha upptäckt en hel drös av fantastiska kvinnliga bluesmusiker. Jag var superinspirerad men samtidigt provocerad över att de alltid funnits där men ingen någonsin pratat om dem och att jag upptäckte dem först i vuxen ålder. Jag var tvungen att upplysa andra och sprida vidare deras musik och tänkte att det bästa sättet att göra det på är väl genom en hyllningskonsert. Men den konserten på Fasching i maj 2014 blev ju en succé, så projektet blev ett band som fortfarande är igång. Själv har jag dock klivit av, men det är härligt att se sin lilla bebis flyga vidare!
Tack för du tog dig tid.
Ni kan kolla in Ida bang & The Blue Tears Youtubekanal här