Quantum Leap

Quantum Leap mixar Stoner med Arena känsla. Sången påminner lite granna om 80-tals synthbandet Soft Cell i dess lite begränsande framförande samtidigt som det är melodiskt, lägg därtill att de lagt lite dist på sången. Alla dessa ingredienser tycker jag gör Quantum Leap intressant.

Vilka är Quantum Leap?

Mats Gustavsson på trummor, Andreas Hennius på bas och Björn Norberg på sång och gitarr.

Vilka är era influenser?

Det är ganska många olika saker, men när de som lyssnar eller recenserar nämner Iggy Pop, David Bowie och Killing Joke brukar vi bli extra glada. I tidigare band har vi spelat punk, thrash metal, black metal, pop, indierock och electronica så det finns ganska mycket i bagaget som hänger med. Om man besöker vår spotifysida, Quantum Leap på Spotify, så finns det en spellista med våra favoritlåtar.
Alldeles nyligen har vi också börjat med en ny lista med sådant vi gillar just nu. Där finns i huvudsak helt ny musik, som vi vill tipsa om. Vi ska uppdatera den varje månad är det tänkt. Det är kanske sådant som inspirerar oss i framtida projekt, men framför allt vill vi tipsa om riktigt bra musik. Vi är musiknördar.

Vad betyder Quantum Leap?

En väldigt snabb förändring. Ett hopp i utvecklingen. Vi började jamma lite 2016 men det tog ett tag innan vi blev ett band och ännu längre tid innan vi hittade ett namn. Det fanns många olika namnförslag och till sist började det närma sig vår första spelning och då var vi tvungna att hitta ett snabbt. Andreas föreslog att Quantum skulle finnas med på något sätt. Så det blev Quantum Leap efter en låt med John Maus. Den låten har en väldigt fet basgång, så det fick bli så. I efterhand kanske inte världens bästa namn eftersom det fanns en TV-serie, som inte var så bra, som hette så. Men det visste vi inte då.
Hursomhelst börjar bandnamnet det bli inarbetat nu, och vi har en snygg logga som till och med sitter på en bira som man kan köpa på bolaget, Beer of Bands. Så nu är det för sent att hitta något bättre.

Låten Yeah ifrån förra skivan No Reason är rejält 70-tals inspirerad där både Chicagos 25 or 6 to 4 samt en liiiten hint ifrån Black Sabbaths Paranoid går att ana. Är detta medvetet lånat?

Den där Chicagolåten hade vi inte hört men sökte upp den nu i samband med intervjun. Men vi tror att det inte är Yeah du tänker på utan Trust.
Ja, versriffet är likt, men det är ju en ganska klassisk halvtonsstegsnedgång som vi använder då och då. Riffet i refrängen har säkert en del Black Sabbath, men det finns också en del Zeppelin i låten tycker vi. Allt det där är ju sådant som vi vuxit upp med.

När vi satt i studion så kom producenten Tomas Skogsberg med idén att vi skulle lägga cello på låten och då blev det ganska uppenbart att versen omedvetet lånats av Electric Light Orchestra och låten 10538 Overture. Fantastisk låt. Deras första LP är väldigt bra, den rekommenderas verkligen. Det är ganska tuff och hård musik jämfört med vad de släppte senare. Så 70-talet finns verkligen närvarande på vår debut No Reason.

Sea ifrån samma skiva ger nästan lite Kate Bushvibbar i den kvinnliga rösten som dyker upp. Vad jag förstå så blir det kvinnlig fägring även detta släpp då nästa singel är en duett, berätta för oss.

När vi spelade in första skivan så hade vi haft ett litet uppehåll från musiken och hade tappat många kontakter. Som tur var fick vi kontakt med Tomas Skogberg och Sunlight studio. Han har ju tidigare arbetat med band som Entombed, Dismember och Hellacopters och vi gillar verkligen det soundet. Han tyckte att det vore bra med en kvinnlig sångerska som komplement till Björns sång och han föreslog Janet Simmonds som han arbetat med tidigare. När vi började med uppföljaren till No Reason så ville vi gärna ha någon som fanns närmare oss, som vi känner bättre, även om Janet var väldigt bra att jobba med. Så vi frågade runt lite bland vänner och Teddy Möller från bl.a. Loch Vostok sa direkt ”kolla med syrran, hon är superbra”. Så Björn kontaktade Teddys syrra, Tina Gunnarsson, som sjunger i Hexed. De var bekanta sedan tidigare man hade inte haft kontakt på väldigt länge.
Hon lade sång på åtta låtar på nya platta, bl.a. på det kommande singelsläppet Doesn’t Matter, som släpps 28 augusti. Tina är ett superproffs. Tomas konstaterade att det var lite som att spela in skönheten och odjuret. Man hör vem som tagit sånglektioner om man säger så…

Kan det bli tal om ytterligare singelsläpp?

Doesn’t Matter är singel nummer två. Den första, The Other Side släpptes redan 19 juni och det kom en video till den i juli, som man kan hitta på Youtube. Det kan absolut bli fler släpp efter det att plattan kommit ut. Enligt vårt skivbolag så finns det sex, sju möjliga singlar på plattan. Men inget är bestämt ännu. Det beror på hur allt utvecklar sig nu, med spelningar, gensvar, corona osv.

Har ni jobbat annorlunda med denna platta jämfört med er debut?

Alien Planet, som släpps 2 oktober, är lite hårdare och mörkare än debuten men har ändå hookar och starka refränger. Björn har skrivit det mesta, som på första skivan.
Den här gången spelade han in ett 20-tal låtar i sin hemmastudio och skickade till Sunlight och alla i bandet. Sedan diskuterade vi alla igenom vilka vi skulle spela in och hur. Efter det hade vi möten med Tomas i Sunlight och diskuterade igenom produktionen, om det var något som behövde arrangeras om eller om det var något som kändes korkat. Sedan repade vi in låtarna.
På första skivan var det mer pang på och spela in det vi hade repat in och Tomas fick höra låtarna när vi spelade in dem i studion, helt utan förproduktion. Rent utrustningsmässigt så skiljer sig det en del på gitarrfronten. Kompgitarrerna dubbades inte utan spelades in i en tagning fast på två olika stärkare plus en ren signal som kunde reampas. Björn stod också tillsammans med förstärkarna, och inte i kontrollrummet den här gången. Det ger mycket bättre energi och ett större gitarrljud. Andreas spelade lite saxofon den här gången, till skillnad från första skivan. Men i övrigt är det mesta sig likt.

När kommer fullängdaren?

Den släpps 2 oktober.

Vad kommer den heta?

Alien Planet.

Hur blir kommer ni sköta promotion nu när det är dåligt med gigmöjligheter?

Första skivan fick egentligen ingen som helst promotion i Sverige förutom att vi gjorde en del gig med den i ryggen. Vi hade ett promotionbolag i Portugal som gjorde ett bra jobb i mellersta och södra Europa men missade Skandinavien helt.

Den här gången samarbetar vårt skivbolag med ett svenskt management och de sköter all promotion. De gör ett bra jobb och har lagt upp planen med två singlar (The Other Side och Doesn’t Matter) och sedan LP:n.
Börjar hjulen rulla så ska vi pressa upp en vinyl, men just nu, utan att veta om vi får spelningar, känns det bortkastat. Vinylerna säljs ju nästan bara på konserter.
Annars så jobbar vi på med videos, Facebook, Instagram och Spotify, så det är bara att följa oss där så får man en bra idé om vad som händer i vår värld. Vi har också gjort en Onlinespelning på Klubb karantän i vår och har en till på gång där i september. Sedan har nog skivbolaget lite nya idéer, som vi ska diskutera nu i augusti.

Om ni sammanfattar vad finns i den närmsta framtiden för bandet?

Just nu repar vi en hel del för det som ska hända i höst. Singeln Doesn’t Matter släpps 28 augusti som sagt.
Den 18 september kommer vi att göra en covidsäker konsert på Klubb Karantän tillsammans med Hyrda knektar och 454. Det kommer alltså att vara en konsert med publik och biljetter och vi hoppas kunna dra in lite pengar till musiker och scenpersonal som inte har det så lätt just nu.

Konserten kommer också att livesändas direkt och finnas att titta på i efterhand. Sedan släpps albumet Alien Planet 2 oktober och i samband med det kommer vi att ha någon form av spelning tror vi. Men inget är bestämt ännu.
Efter det är inget mer bestämt förutom att vi spelar på Stone Hamlet Rockfest med bl.a. Hardcore Superstar, Eleine och DLK nästa sommar. Björn har väl en sådär 90-låtar inspelade i hemmastudion, så det är väl dags att börja planera för album nummer tre också… Eller så gör vi något helt annat…

Quantum Leap på Facebook