Årskrönika del 1 av 3 Blues

rockintervju.se har som fokus att skriva om svensk musik som dessutom går från klarhet till klarhet. Ena året efter det andra ges massor av fantastiska album ut, dels hör vi gamla favoritgrupper släppa nya album som inte bara håller måttet utan i vissa fall till och med är bland det bästa de släppt.
För att kunna sammanfatta årets bästa släpp bättre och nå ut till dem som kanske är intresserade av en speciel genré kommer allt vara uppdelat tre delar, blues, rock/AOR och hård rock/metal. 
Varje krönika kommer vara indelad i tre avdelningar förbud att missa, bör inte missas och värt att kolla upp. Givetvis är det skrivet utifrån min åsikt.


Förbud att missa:
Lisa Lystam Family Band – III den överlägset bästa platta bandet släppt och då var de bra redan innan. Familjebandet levererar en platta som växer och växer och växer.
Bör inte missas:
Blå Skåpet – Vinsystrar och Ölbröder gör även de sin bästa skiva till dags datum. Texterna är underhållande gitarrliret skönt med influenser av Clapton och Knopfler.

Paolo Mendonca – Mindcontrol är veteran vid det här laget då han släppte sin funkrock redan 1991. Den idag lite blues-funkiga rock som Paolo släpper håller klass där han har lite stökig produktion i sina gitarrer och ett riktigt groove.

Marino Valle Band – Marino Valle Band EP, har med sin femspårs ep gett eftervärlden ett schysst sväng där 50-tals vibbarna och soul lyser med stor närvaro. De som gillar Sven Zetterberg (vila i frid) bör inte missa Marino Valle Band.

Ida Bang & The Blue Tears – Good to Me visar upp ännu en tjej med riktigt skön röst. Plattan förgylls med blåsorkester där soulig och lite laid back känsla ger en härlig upplevelse. Ännu en platta som växer.

Värt att kolla upp:
Freddie Nyström Band – Nya Vägar, kan albummässigt bli lite enformigt som en del blues kan vara men varje låt har behållning i Staffan Dahls fantastiska Hammondspel som lyfter låtarna. Den svenska blues bandet erbjuder är i lagom doser värt att kolla upp.

Det känns som att Knock-Out Greg har varit med hur länge som helst. Hans sammarbete med The Jukes på skivan It’s a Good Thing går inte till historien men det visar upp hur blues kan jammas fram. Åtminstone är det lite så det låter, att de ställt sig i studion och bara haft skoj kring några licks. Därför tycker jag att de kan vara värt att kolla upp.


Det finns alldeles säkert svenska bluesalbum album som jag missat 2019 men dessa tycker jag ni borde kolla upp.