Foton: Evelina Kramsu
Dagens biografiintervju både sångare och gitarrist. Fredrik Werner har ett eget uttryck i sin röst som är lätt att känna igen. Det är kraft tryck och ber inte om ursäkt för sig, och det ska han inte heller.
Namn
Fredrik Werner
Vilket/vilka instrummet spelar du?
Det började en gång i tiden med gitarr och blev framåt senare tonåren följt av ett allt mer stigande intresse för sång.
Det var faktiskt på ett gammalt gitarrforum på webben någonstans 05-06 som jag laddade upp en cover på Whitesnakes Still of the Night i syfte att visa upp min bästa John Sykes-imitation, men istället fick mer kommentarer på min sång, som gjorde att jag började ”sadla om”.
Därefter har mitt fokus varvats beroende på vad jag haft för gig på gång. Som en liten parantes till detta så har jag många gånger känt av en tendens att bli inpetad i ett fack. Man blir liksom associerad med sitt huvudinstrument, framförallt om det handlar om soloinstrument. Det är en identitetsfråga, men kan bli lite att instrumenten tar ut varandra.
Ofta blir folk förvånade av att jag spelar snabba gitarrsolon i kombination med att jag också råkar sjunga. Det följer väl inte normen antar jag! Ta Richie Kotzen t.ex, vad tänker man på då? Gitarr primärt kanske men han sjunger ju skjortan av de allra flesta så kallade lead singers.
Vilka band har du spelat i och vilket/vilka spelar du i nu?
Idag håller jag micken i Air Raid samt Osukaru där jag också spelar gitarr.
Det är heavy metal och melodiös hård rock men samme Fredrik bakom mikrofonen och gillar man mitt röstuttryck så bör man hitta något i bägge läger!
För mig blir det en skön mix av bägge världar. Tittar jag tillbaka har det blivit både det ena och det andra men alltid med en fot planterad i rocken. Varje gig har varit av en anledning och fört mig framåt till vart jag står idag.
Bästa konsertminne?
En totalt livsavgörande händelse var min första Ullevi konsert där jag såg AC/DC 2001 under Stiff Upper lip turnen. Jag var 13 år och det sådde fröet till vad som genomsyrat mitt liv sedan dess.
Som artist är det nog de exotiska spelningar i Japan och Sydamerika som poppar upp tydligast. Men jag vill inte jämföra. En grym spelning där publiken är delaktiga och sjunger med i ens låtar är alltid lika häftigt!
Sedan finns det ett 740-bagage med tokiga konsertminnen som kanske inte nödvändigtvis kvalar in som de bästa – men de tar vi en annan gång!
Vad blir du inspirerad av?
Älskar artister som inte håller tillbaka något på scen eller på inspelning. När energin blir såpass överväldigande att även de små misstagen blir en del av det oemotståndligt charmiga. Då vill man bara lira!
Och vem vilka har inspirerat dig under åren?
Tidiga favoriter var AC/DC, Kiss och Judas Priest. Jag och kompisen samlade på CD-skivorna som åkte fram i pojkrummen efter skolan.
Någonstans mot slutet av högstadiet snubblade jag över en samlingsskiva med TOTO och vart helt golvad av Kimballs sylvassa register men även Lukathers och bandets spelskicklighet. Via denna upptäckt letade jag mig lite försiktigt trevande med ena benet in i AOR-spåret. Utan att nämna fler band vid namn så är jag generellt extremt svag för musikproduktionen sent 80 inpå tidigt 90-tal.
Som sångare har jag inspirerats mycket av, och bland många andra skall sägas, men kanske ändå mest betyande Foreigners Lou Gramm och Paul Stanley från Kiss.
När det kommer till gitarr har jag inte haft lika klara stjärnor på himlen men Mark knopfler och Robbo/Gorham-eran av Thin Lizzy har vägt tungt i registret.
För mig blev det tidigt ett mål att hitta mitt personliga uttryck vilket naturligt blir en kombination av ens favoriter, utan att för den sakens skull försöka efterapa dem rakt av.
Hur arbetar du när du skriver musik?
Jag jobbar sällan själv utan oftast ihop med någon annan.
I Osukaru t.ex. är det Oz som vanligen sitter med visionen och känslan för start och mål medan jag agerar bollplank, stöter till med riff här och var. Allt som oftast tar hand om majoriteten av text/melodi.
En låt kan ta form på så många olika sätt och som gitarrist är det klart vanligt att man börjar med att hitta ett coolt riff att hänga upp resten kring. Men ibland kan det vara uppfriskande att börja med en sångmelodi.
Ytterligare exempel från Osukaru så brukar Oz komma med titlar på låtarna innan text/melodi är skriven. Det är inte alltid det funkar men ofta bidrar det till rätt spännande teman som jag annars troligen inte hade skrivit om.
Har du nått motto?
Var nyfiken, tacka ja och passa på och upplev livet! Jag har ofta kastat mig in i situationer med huvudet före och det är sällan man ångrar sig.
Vad har du på din bucketlist?
Där finns både skyhöga drömmar och mer realistiska målsättningar. Båda lika viktiga, tycker jag.
Men vad ska jag säga här…Jag har alltid velat köra en 80-tals Porsche, haha.
Vad är du mest stolt över i ditt musikerliv?
Att ha fått resa världen över och träffa så många fantastiska människor genom den musik jag älskar. Oslagbart!
Vad händer närmst?
För tillfället mitt under låtskrivning och inspelning av ny musik med både Air Raid och Osukaru. Det blir ett spännande år!